spöken...

känns lite som att de e för mycke underligt i min lägenhet nu, börjar bli lite jobbigt..en sak när de håller på på dagen, men när de e på kvällar å nätter e de jobbigt.. senast nu så vaknade ja typ kvart i sju i morse av att de ringde nåt så in i helvete i en telefon, kund einte fatta vart de kom ifrån, hade ju min mobil bredvid mej i sängen, å nån mer har ja ju inte..men ja fick ju gå upp å börja leta..då hör ja att de kommer ifrån städskåpet..där ligger tobias telefon som ja lånade för ett tag sen..men där har den legat i en vecka avstängt å ingen simkort i..å helt plötsligt så går larmet på den för fullt..stängde av larmet å då slog telefonen av sig direkt..sen bytte ja så ja satte i mitt simkort i den telefonen för å kolla om de va nåt förinställt larm å de va de inte, å ja fattar inte när de inte e nåt kort eller nåt i telefonen.. precis så va de ju samma natt som Pär dog när ja sov i värmskog, så gick larmet på pappas mobil, ingen annan än ja vaknade, å ja låg längst bort ifrån telefonen..å ingen hade satt på nåt larm, å mobilen låg i fönsterbrädan å där låg den inte när vi gick å la oss.. i söndags natt så kom de kalla vindar över mej lite då å då i nån timme, hade gåshud..helt äckligt.. nån månad sen så va de ju nån som butta till mej på vaden när ja stod i köket.. å slår i hundmatstunnan... en gång låg locket till tunnan under kylskåpet.. å sen bara känner ja att de e nån här..å ja känner att de e morfar, de bara känns... inte de att ja e rädd, finns inget å va rädd för, men de e obehagligt på nätterna, blir ju extra svårt å sova... går i perioder detta, å ja tror ja har kommit på att de e när ja e känslig å lite sentimental å sådär de e då de håller på.. morfar kanske vill säga att han finns här för mej å att han inte vill att ja skava ledsen å sådär..måste ju va nåt sånt..får prata me bordet om detta snart... känner mej lite down idag oxå, tänker å tänker sneda tankar...vet ju hur ja fungerar..antar att de e för att mormor fyllde år i söndags, morfar fyller år snart, å s¨närmar sig julen me stora steg..mycke sorg i detta för mej, å då blir allt jobbigt å ja bara ser svart svårt å se postitivt på saker å ting fast ja så gärna vill, men tror bara att allt ska göra ont å bli jobbigt.. säger som mormor.."ja bara önskar att de kunde vara januari nu"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0