då va de gjort:(
idag va de begravning för älskade morfar då. på sätt å vis känns de skönt att de e över, men samtidigt så e de inte de. nu e de ju så himla definitivt slut, nu e han verkligen borta, känns så himla overkligt.
begravningen va fin iaf, dekorationen gick i höstfärger, jättevackert. alltså e ju så mycke man egentligen vill skriva, men samtidigt så vet ja inte va ja ska skriva, e så tom på nåt vis, så himla fylld av känslor men just nu känenr ja mej ändå helt tom.. efter kyrkan åkte vi hem till mormor å morfar å de va ju helt konstigt oxå, ja tänkte hela tiden, jaha nu sitter den på morfars plats där ja, å sådär brukar morfar göra osv, så jävla konstigt att han inte e me liksom när hela släkten e samlad, han ska ju va me liksom, han ska ju sitta där för faan..
prällen sa där på begravningen att, livet är en gåva..å då hade ja lust å bara ställa mej upp å skrika, att i helvete de e, livet e bara ett jävla stort plågsamt spel..kan inte se att de e en gåva, men de e ja de..
har ont i käkarna oxå, man grät ju så mycke idag, men va samtidigt tvungen å hålla inne, för när ja e ledsen å mår dåligt så vill ja skrika ut min smärta, å ja ville skrika ut min sorg ville skrika DET GÖR SÅ JÄVLA ONT, KOM TILLBAKA, VARFÖR MORFAR VARFÖR!!!!! men ja kunde inte..bara blundade, bet ihop å lät tårarna rinna, å önskade varje gång ja tittade upp att de bara va en ddröm, men kistan stod kvar, me min starka fina morfar..å min fina mormor, hur ska de gå för henne utan sin man..de gör så ont å se henne, ja känner ju i hela mej hur ont de gör i hennes hjärta..
74 år blev han, de e ju ingenting, morfar trodde man ju skulle leva hur länge som helst så som han va igång å grejade å lycklig å levnadsglad..de va oväntat utan dess like detta..exakt tre veckor gick de på..
idag såg ja på bonde söker fru för å hedra morfar..de va ett program han älskade å se på, men denna säsongen hann han inte börja titta på de, hoppas han satt me å kollade!
blir helt snurrigt å inte alls sammanhängande blogg idag, men tåtarna rinner å ja ser knappt nåt å allt bara snurrar i skallen..
de känns liksom, när kommer nästa smäll nudå, för de enda som händer i mitt liv nu för tiden e ju mest elände sorg å smärta..när ska de vackra fina komma till mej?!
begravningen va fin iaf, dekorationen gick i höstfärger, jättevackert. alltså e ju så mycke man egentligen vill skriva, men samtidigt så vet ja inte va ja ska skriva, e så tom på nåt vis, så himla fylld av känslor men just nu känenr ja mej ändå helt tom.. efter kyrkan åkte vi hem till mormor å morfar å de va ju helt konstigt oxå, ja tänkte hela tiden, jaha nu sitter den på morfars plats där ja, å sådär brukar morfar göra osv, så jävla konstigt att han inte e me liksom när hela släkten e samlad, han ska ju va me liksom, han ska ju sitta där för faan..
prällen sa där på begravningen att, livet är en gåva..å då hade ja lust å bara ställa mej upp å skrika, att i helvete de e, livet e bara ett jävla stort plågsamt spel..kan inte se att de e en gåva, men de e ja de..
har ont i käkarna oxå, man grät ju så mycke idag, men va samtidigt tvungen å hålla inne, för när ja e ledsen å mår dåligt så vill ja skrika ut min smärta, å ja ville skrika ut min sorg ville skrika DET GÖR SÅ JÄVLA ONT, KOM TILLBAKA, VARFÖR MORFAR VARFÖR!!!!! men ja kunde inte..bara blundade, bet ihop å lät tårarna rinna, å önskade varje gång ja tittade upp att de bara va en ddröm, men kistan stod kvar, me min starka fina morfar..å min fina mormor, hur ska de gå för henne utan sin man..de gör så ont å se henne, ja känner ju i hela mej hur ont de gör i hennes hjärta..
74 år blev han, de e ju ingenting, morfar trodde man ju skulle leva hur länge som helst så som han va igång å grejade å lycklig å levnadsglad..de va oväntat utan dess like detta..exakt tre veckor gick de på..
idag såg ja på bonde söker fru för å hedra morfar..de va ett program han älskade å se på, men denna säsongen hann han inte börja titta på de, hoppas han satt me å kollade!
blir helt snurrigt å inte alls sammanhängande blogg idag, men tåtarna rinner å ja ser knappt nåt å allt bara snurrar i skallen..
de känns liksom, när kommer nästa smäll nudå, för de enda som händer i mitt liv nu för tiden e ju mest elände sorg å smärta..när ska de vackra fina komma till mej?!
Kommentarer
Trackback
