trimi´s värld

dessa humörsvägningar man har, ja menar igår hade ja värsta dagen, ville ju bara sova bort allt..å när ja skulle sova så tänkte ja så hjärnan glödde, blir så jävla förbannad på mej själv, just nu e ja bara så trött på mej själv å mitt liv..men va faan, idag bestämde ja mej iaf att ta tag i min kropp JA JAG VET JAG E INTE FET men jag har en så kallad "trivselvikt" som kommit senaste tiden av mitt hemska levande, me alkohol å dålig mat ´å ingen  träning på de, då kan de inte bli mer än så som de e nu..men nu e de nyttigt som gäller å träning som måste komma igång, måltidsersättning å frukt yeeaahhh :) iaf byta ut några mål om dagen me de, å bara köra skit på lördagar..vin e ju inge bra, men de får ja nog ta nåt i veckan i soffan me mej själv iaf..å sen på helgen då hahaha..de har gått för långt liksom, hatar att ja förstört kroppen så här, de e ju inte min kropp liksom :(
aja idag har ja jobbat till 14, sen åkte ja å solade innan ja trampade hem, fan de va skönt, man blir genast lite fräschare tycker ja..

ska lägga in en text här nu mikael wiehe, som ja alltid känt nåt för, känns som att den e skriven om mej liksom, tyvärr..himla vacker, men sorglig..så ja avslutar min blogg i dag me den..

flickan å kråckan
Jag satt häromdagen och läste min tidning
en dag som så många förut
jag tänkte på alla dom drömmar man drömt
som en efter en har tagit slut

Då såg jag en bild av en flicka
med en skadskuten kråka i famn
hon springer iväg genom skogen
så fort som hon någonsin kan

HON SPRINGER MED FLADDRANDE LOCKAR
HON SPRINGER PÅ TANIGA BEN
HON HOPPAS OCH TROR OCH HON BÖNAR OCH BER
ATT DET INTE SKA VARA FÖRSENT

Flickan är liten, hennes hår är ljust
hennes kind är så flämtande röd
kråkan är klumpig och kraxande svart
om en stund är den alldeles död

Men flickan, hon springer för livet
hos en skadskuten kråka i famn
hon springer mot trygghet och värme
för det som är riktigt och sant

HON SPRINGER MED TINDRANDE ÖGON
HON SPRINGER PÅ TANIGA BEN
FÖR HON VET ATT DET ÄR SANT, DET SOM PAPPA HAR SAGT
FINNS DET LIV ÄR DET ALDRIG FÖRSENT

Jag började darra i vånda och nöd
jag skakade av rädsla och sckräck
för jag visste ju alldeles tydligt och klart
att det var bilden av mig som jag sett

Mitt hopp är en skadskuten kråka
och jag är ett springande barn
som tror det finns någon som kan hjälpa mig än
som tror det finns någon som har svar

JAG SPRINGER MED BULTANDE HJÄRTA
JAG SPRINGER PÅ TANIGA BEN
JAG BÖNAR OCH BER, FAST JAG EGENTLIGEN VET
ATT DET REDAN ÄR ALLDELES FÖRSENT