ja ger upp...
sovit så illa inatt igen..fast nu va de värre, bara låg å tänkte en massa, va helt down igår, mycke känslor som kom upp under kvällen..å en tråkig känsla har ju förmågan å leda in fler känslor som man egentligen inte hade behövt känna av... det blir ju aldrig som man planerat i livet, känslor går en väg å livet en annan, iaf i mitt liv.
trött ¨å ont å allmänt nedstämd åker ja till jobbet i morse, å kände bara ja ger upp snart, ja orkar inte mer..
kommer till jobbet, å där e de ju såklart kollegor tillbaka efter semestern. å de e bara ett enda jävla tjat om mitt liv..kan ni inte bara grattulera mej till bebisen å vara glada??
nej "åhh hur ska de går"
" men hur ska du orka"
"hur kunde de bli så" BLA BLA BLA
jag e INTE ensam, jag har en familj och underbara vänner som hjälper mej..
jag e ensam på de viset att ja inte har ett kärleksförhållande me pappan..jag behöver inte bli påmind HELA tiden å få dumma frågor HELA tiden. ibland undrar ja hur folk tänker..
Men ja e dock ensam i själen och de gör ont i mej när folk beter sig så. jag vill inte vara ensam, jag ville inte ha de så här..
men de blev så här, och ja ser de positiva i de som hänt och e lycklig över mitt barn å mitt beslut..
ja önskar bara folk kunde sluta lägga sig i mitt liv, och bara vara glada för min skull..
sen att man har gravid hormoner gör inte livet enklare.. pratade me en person igår som rörde upp mitt inre, en person som har en speciell plats i mitt härta..ser personen som en like eller va man ska säga, soulmate..
alltså inget speciellt så, men de berörde igår..
så när ja gick å la mej igår, kände ja mej mer ensam än nånsin..bebisen sparkade så hela magen rörde sig..helt underbart, men hjärtskärande å inte ha nån å dela detta me..
ja törstar efter kärlek.. men ja får ingen...å de e svårt å leva me..
ja känner mej bara så ensam.. å ja e kraftlös, å ger snart upp jobbet oxå..ja orkar inte..ja mår dåligt när ja inte orkar prestera ett bra jobb..
ja får så ont å ja orkar inte göra de ja ska..ja vill bara ställa mej å slå i väggarna av frustration..ja vet inte hur ja ska orka..
usch!!
trött ¨å ont å allmänt nedstämd åker ja till jobbet i morse, å kände bara ja ger upp snart, ja orkar inte mer..
kommer till jobbet, å där e de ju såklart kollegor tillbaka efter semestern. å de e bara ett enda jävla tjat om mitt liv..kan ni inte bara grattulera mej till bebisen å vara glada??
nej "åhh hur ska de går"
" men hur ska du orka"
"hur kunde de bli så" BLA BLA BLA
jag e INTE ensam, jag har en familj och underbara vänner som hjälper mej..
jag e ensam på de viset att ja inte har ett kärleksförhållande me pappan..jag behöver inte bli påmind HELA tiden å få dumma frågor HELA tiden. ibland undrar ja hur folk tänker..
Men ja e dock ensam i själen och de gör ont i mej när folk beter sig så. jag vill inte vara ensam, jag ville inte ha de så här..
men de blev så här, och ja ser de positiva i de som hänt och e lycklig över mitt barn å mitt beslut..
ja önskar bara folk kunde sluta lägga sig i mitt liv, och bara vara glada för min skull..
sen att man har gravid hormoner gör inte livet enklare.. pratade me en person igår som rörde upp mitt inre, en person som har en speciell plats i mitt härta..ser personen som en like eller va man ska säga, soulmate..
alltså inget speciellt så, men de berörde igår..
så när ja gick å la mej igår, kände ja mej mer ensam än nånsin..bebisen sparkade så hela magen rörde sig..helt underbart, men hjärtskärande å inte ha nån å dela detta me..
ja törstar efter kärlek.. men ja får ingen...å de e svårt å leva me..
ja känner mej bara så ensam.. å ja e kraftlös, å ger snart upp jobbet oxå..ja orkar inte..ja mår dåligt när ja inte orkar prestera ett bra jobb..
ja får så ont å ja orkar inte göra de ja ska..ja vill bara ställa mej å slå i väggarna av frustration..ja vet inte hur ja ska orka..
usch!!
Kommentarer
Trackback
