trimi´s värld

Å fy fan för dom.. börjar bli mäkta trött på detta..för de första har de varit så den ja flyttade hit så har människan mitt emot mej här en jävla massa skit å grejer utanför även på min sida av uteplatsen liksom. å nu står hennes sopor som hon inte ens orkar knyta igen påsen på, har säkert stått där en vecka å stinker, en kattlåda som stått full i skit å piss, gissa hur underbart de luktade då..men sen tömde hon den iaf, å ställde den mot min vägg, men de stinker ju fortfarande. tänker hon ingenting liksom att erika kanske vill ha grejer på sin sida. ibland tror ja hon gör de, för då försvinner allt..för en stund...sen kommer de nytt..
ja å sen kommer ja hem från jobbet förut, sliten å ont som fan. å då vill ju hundarna ut givetsvis, ja då e den galna kattjäveln ute, hon e fan inte klok ska ni veta. såklart grannen som ja skrivit om som äger kattfan. går ut genom min dörr, ja då står ju katten i trappen ner å fräser å ja försöker få idioten å förstå att hon ska flytta på sig..åh nej då, hon blir galen å springer emot oss, fick skynda mej upp för trappen, hon ska ju anfalla hundarna. ja menar en vacker dag å hon lyckad anfalla yrja så e de blodbad, yrja tar inte skit då smäller de.
en gång flög hon ju på mimus katten altså, men han e ju så snäll han så han gjorde ju inget, tur inte yrja va me då.
nej fy faan..ja älskar katter, ja älskar djur, men har man en galen katt får man fan ha koll på den.

varit en hård dag idag, usch a mej. hade svinont när ja vaknade i morse, tror gårdagen va för lång på jobbet. blev gråtfärdig när ja tänkte på cykelfärden till jobbet :-( fick ringa johanna å daniel förut å fråa om dom kunde komma å hämta mej efter jobbet, snälla som dom e gjorde dom ju de..MYCKET ont idag. å väldigt trött..somnade så sent igår. låg å tänkte en hel del..de e rörigt i hjärnan. å ja har tjat på mej å ja pallar inte de. känns som att ingenting går som ja vill..antingen eller på nåt vis..vill bara emigrera från alltihopa just nu, hela livet å allt va de innebär. känns bara som en hög me motgångar just nu.
humörsvägningar vet ja hör till en graviditet..känns bara som att va ja än säger å gör så blir allt fel.. de e för många måsten..de e bra hit å dit de måste hit å dit..
känns som att ja måste behaga alla andra, å göra mitt bästa för att alla andra ska va nöjda. de e ju som vanligt de, alltid så, så har de alltid varit i mitt liv. jag kommer alltid i andra hand för mej själv. å ja lovade mej själv att alltid sätta mej själv i första hand hur ja mår å hur ja känner. men nu känns de tvärtom, ja måste tänka på allt utom va ja själv känner å vill..ha dåligt självförtroende, anklaga mej själv för att ja gör fel. ja anklagar mej jsälv för å göra fel å allt sånt där, fast ja vet innerst inne att de inte e så. men ja glider lätt in i de där me å sänka mej.
mycke negativt nu, men ja har de fan jobbigt just nu de bara e så å då måste ja få gnälla. jobbigt me jobbet, vill jobba vill göra så mycke, men orkar inte. måste städa men klarar de inte, ska ja jobba tydligen så kan ja inte ha ett liv efter de, pallar inte.
jobbigt å va ensam e de ju, ja e inte den människan som trivs ensam. ja vill ge kärlek och ja behöver mycke kärlek å värme. men hitta en som man kan ge å få av e svårt. ja har svårt för å tycka om nån i hjärtat. å ja ger inte nåt av mej själv om ja nte e säker på att de kan va nåt. ja chansar inte i onödan.. hellre ensam då än å riskera å träffa nån som inte e bra.
får ju min bebis om några månader iof ett bra tag kvar men, då har ja nån å ösa villkorslös kärlek på :-)